Gud vill att vi ska ha en börda av NÖD för de förlorade. Finns det någon reaktion i våra hjärtan? Känner vi också ett behov av att gråta, när vi tänker på alla som är på väg att gå evigt förlorad? Gud vill att alla ska bli frälsta. Guds hjärta är uppfyllt av nöd och sorg över det tillstånd som råder i våra länder. Vi är inte skapade av Gud för att hamna i helvetet, vi är skapade för att hylla och lova Herren.
Ser du hur djävulen systematiskt arbetar med att fördärva hela vår nation? Ser du att det måste komma en tidpunkt då Gud måste säga om Sverige, det finns inte några fler möjligheter. De möjligheter jag gav har missbrukats. De har inte aktat på sin besökelsetid. Domen måste komma över landet. Ser du vad Gud ser? Det finns en nöd och sorg som tynger hans hjärta. Rom.9:1-3 Här talar en man som är fylld av Guds Ande som utrycker Guds hjärtesorg. Vi ser här Guds hjärta liksom reproduceras i Paulus hjärta. 2 Tim.1: 4 jag mins dina tårar: Bördan för församlingen, vi måste be om att Gud ger oss del i hans eget hjärtas nöd. Paulus skrev utifrån stor nöd ett brev till korinterna 2 Kor:2:4, han skrev med hjärtevånda och under tårar, därför att det i deras församling fanns en man som hade syndat och de hade missförstått hur de skulle bemöta denne man. Föreställ dig Paulus sittande långt borta och han skriver detta brev, medan tårarna bokstavligt droppar ned på pergamentet. Han gråter och är i stor hjärtevånda över en man som har syndat i församlingen.
Tänk om vi alla skulle ha den inställningen när vi ser synd i församlingen! Tänk om vi i stället för att kritisera och döma började gråta lite mera över de nederlag och synder, som då och då förekommer i vår mitt som Guds folk.
Fil.3:18 skriver Paulus: Många - jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar – är fiender till Kristi kors. När vi i våra församlingar ser bröder och systrar som inte vandrar på rätt väg, som vandrar som fiender till Kristi kors, vad är då vår reaktion? Vill vi bara göra rent hus med dem?
Säger vi bara: Vill ni inte följa Kristus, så blir det er egen sak. Ni får själva ta ansvar för det. Paulus grät över dem som hade fallit ifrån, över dem som inte längre vandrade i Kristi efterföljelse. Han säger i Apg.20:31 till de äldste i församlingen i Efesus.” Håll er därför vakna och kom ihåg att jag tre års tid dag och natt har väglett var och en av er under tårar”
Viken kärlek, vilken förbön, vilken omsorg.
Hur kan vi komma in i ett sådant liv? Vi måste som vi har sagt många gånger, be den helige Ande att komma till vår hjälp i vår maktlöshet, för vi vet inte hur vi ska be, men Anden själv går i förbön för oss med outsägliga suckar. Det är vår räddning. Det är källan till förbönens kraft. Bara den helige Ande kan ta från Guds hjärta och lägga i mitt hjärta. Bröder och systrar, vi måste in i det förbönsliv som Jesus Kristus var delaktig av då han med höga rop och tårar i sitt kötts dagar uppsände nödrop och böner till Gud för oss. Heb.5:7 Hälsningar! Pastor, Bernth Öberg