Den lokala församlingen

Inl. Ef.4: Från fängelset i Rom år 60, undervisar Paulus om enheten i församlingen. Kapitlet börjar med uppmaning till att leva ett liv värdiga vår kallelse, alltid ödmjuka och milda, samt att ha fördrag med varandra, i tålamod och kärlek.  Det finns en oerhörd styrka i att stå tillsammans. Det är som det står att en kan slå tusen och två tiotusen.

Paulus betonar tjänstegåvornas uppgift till att utrusta de heliga till att bygga upp Kristi kropp. Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger till varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.”Paulus beskriver församlingen i olika bilder och liknelser. Kropp, tempel, brud och soldat. Det ligger en djup hemlighet här, som hjälper oss att bära en rätt bild av församlingen som Kristi kropp. Här är vi lemmar i församlingskroppen, och vi tänker inte bara på oss själva. Vi har gett våra liv till Gud och till varandra. Självcentreringen måste brytas i våra liv. Du är kallad till att betjäna. Din tjänst och dina gåvor är inte till för dig själv, de är till för andra. Det handlar om överlåtelse. 1. Först en sann överlåtelse till Jesus, 2. En överlåtelse till varandra. 3. En överlåtelse till Guds plan för den lokala församlingen jag tillhör. 4. En överlåtelse till att vilja fullfölja missionsbefallningen. All tillväxt bygger på att vi tillåter Herren att foga oss samman och att vår attityd är att behaga Jesus och säga ja till det han har förberett för oss. Då blir du till en stor välsignelse. Din överlåtelse, din kärlek och din trofasthet kommer att sprida sig till andra och hela församlingen kommer upp på ett högre plan och får en större slagkraft.                                

Men är din attityd att allt skall ske på dina villkor – du skall ha en position, andra skall uppmärksamma dig. Kommer det att hindra dig själv till att komma in i Guds plan för dig. Resultatet blir ofta kritik. Besvikelse och bitterhet, som leder till att du drar dig undan, efter som att allt blev inte som du hade tänkt. Detta har stoppat många goda förmågor i Guds rike. Man har inte tillåtet vetekornets princip i sitt liv att dö. När vi läser Apg. ser vi att de första kristna var möteskristna De möttes troget var dag i templet. Om förs. medlemmar ej deltar i bön och sammankomster, blir det en försvagning av den andliga slagkraften. Många lever tyvärr med den falska förhoppningen att det går lika bra att vara en solo kristen, men risken är stor att kärleken till Jesus försvagas och att motivationen avtar till att arbeta för tillväxt.

Hälsningar Bernth Öberg