1. Han levde i förväntan. Den som är fylld av förväntan har hela tiden uppmärksamheten riktad mot det som kommer.
2. Han var tålmodig! När de övriga letade efter politiska lösningar, så viste Simeon att Israels hopp var andligt: Därför kunde han vänta många år innan han såg resultat av sina böner.
3. Han var fylld av Helig Ande! Endast den som är uppfylld av Anden kan bära förbönens börda.
4. Han trodde på svaret! Det hade blivit uppenbarat för honom att han skulle få se Israels tröst (Jesus) innan han skulle dö. Därför gick han till templet troget varje dag under många år tills denna märkliga dag, när Josef och Maria kom med Jesusbarnet.
5. Han var en man med profetiska visioner! Simeon tog barnet i sin famn och profeterade, över barnet. De väckte förundran hos föräldrarna, för han såg mer angående Guds Smorde, än vad Josef och Maria såg.
Jesus var en gåva från Gud, han bekände Jesus som Messias och att han skulle vara ett ljus för välden. Han betonade även att ingen skulle kunna stå neutral inför Jesus. Man skulle möte Jesus med jubel eller förkastelse. I den judiska kullturen respekterades äldre människor därför fick Simeon och även Hanna som kom och bekräftade profetian, en större trovärdighet.
Med önskan om ett segerrikt 2015,
pastor Bernth Öberg