Bön är som att andas
Jag frågade en präst i Svenska kyrkan en gång: Om jag säger bön, vad tänker du på då?
Han svarade: Dåligt samvete.
Kanske tänker en del kristna så när det handlar om bön. En bibelvers som är väldigt kort men innehållsrik är från 1 Tess. 5:17 där det står att vi ska be utan uppehåll, eller oavlåtligen som det står i gamla översättningen. En del kanske säger att man kan väl inte gå omkring hela dagarna och be högt eller i tungor, det är ju helknäppt. Ja om Paulus menar att man ska be högt så alla hör det så blir det knäppt och galet. Tänk dig att du är på affären och ska handla och försäljaren frågar om du behöver hjälp med något, och du svarar genom att be i tungor, då kan du räkna med att det blir problematiskt. Naturligtvis menar inte Paulus att du ska gå omkring och be högt dagarna i ända.
Det Paulus menar är att vi alltid kan vara bedjande i anden utan att röra munnen. Vi kan alltså prata med människor men ändå be på vår insida till Gud. Bön är inte ett krav Gud lägger på oss för att vi ska imponera på honom och så ger han oss en liten belöning för gott resultat. Bön är som att andas. Just nu när jag skriver det här så andas jag. Och du som läser det andas också utan att du tänker på det för det är naturligt för oss att andas. Bön är naturligt för den kristne och det är en möjlighet. Vad skulle hända om vi inte kunde be? Förmodligen skulle det bli väldigt torrt och tråkigt.
Om man har svårt att komma igång med bönen så är det viktigt att inte ha en massa krav på sig eller börja för hårt. Precis som ett barn som ska lära sig gå så får vi börja i det lilla. Det viktigaste är inte hur länge jag ber utan hur jag ber. Det är bättre att be fem minuter i tro än att be en timma med kramp. Ett bra sätt är att planera in dagen i minuter. Man kan tillexempel börja med att be fem minuter när man stiger upp ur sängen. Har man svårt att be när man stiger upp så kan man använda resan till jobbet i bilen till att be. Det viktiga är att du hittar det sätt och den tid som passar bäst för dig för vi är olika som människor. Jag personligen har ingen fast tid när jag ber utan jag ber när jag åker till mitt jobb som taxichaufför. När jag bodde i Stockholm och skulle åka femton till tjugo minuter till taxibilen då använde jag tiden till att be i tungor hela vägen. Jag bad inte för något speciellt utan jag talade med Gud i min ande. I 1 Kor. 14:2 säger att den som ber i tungor talar inte till människor utan till Gud hemlighetsfulla ord som ingen människa kan förstå. När och till vem talar man hemligheter? Man talar hemligheter till den man älskar mycket.
Vissa saker säger jag till min fru som ingen annan får veta. Bön är alltså först och främst att älska Gud och umgås med honom. Gud vill att vi ska vara förtroliga mot honom och bara älska honom.
Det finns mycket man kan skriva om bön, men jag vill uppmuntra dig att använd bönen som en skatt och inte som ett krav.
Gud välsigne dig!
Mats Carlsson
Jag frågade en präst i Svenska kyrkan en gång: Om jag säger bön, vad tänker du på då?
Han svarade: Dåligt samvete.
Kanske tänker en del kristna så när det handlar om bön. En bibelvers som är väldigt kort men innehållsrik är från 1 Tess. 5:17 där det står att vi ska be utan uppehåll, eller oavlåtligen som det står i gamla översättningen. En del kanske säger att man kan väl inte gå omkring hela dagarna och be högt eller i tungor, det är ju helknäppt. Ja om Paulus menar att man ska be högt så alla hör det så blir det knäppt och galet. Tänk dig att du är på affären och ska handla och försäljaren frågar om du behöver hjälp med något, och du svarar genom att be i tungor, då kan du räkna med att det blir problematiskt. Naturligtvis menar inte Paulus att du ska gå omkring och be högt dagarna i ända.
Det Paulus menar är att vi alltid kan vara bedjande i anden utan att röra munnen. Vi kan alltså prata med människor men ändå be på vår insida till Gud. Bön är inte ett krav Gud lägger på oss för att vi ska imponera på honom och så ger han oss en liten belöning för gott resultat. Bön är som att andas. Just nu när jag skriver det här så andas jag. Och du som läser det andas också utan att du tänker på det för det är naturligt för oss att andas. Bön är naturligt för den kristne och det är en möjlighet. Vad skulle hända om vi inte kunde be? Förmodligen skulle det bli väldigt torrt och tråkigt.
Om man har svårt att komma igång med bönen så är det viktigt att inte ha en massa krav på sig eller börja för hårt. Precis som ett barn som ska lära sig gå så får vi börja i det lilla. Det viktigaste är inte hur länge jag ber utan hur jag ber. Det är bättre att be fem minuter i tro än att be en timma med kramp. Ett bra sätt är att planera in dagen i minuter. Man kan tillexempel börja med att be fem minuter när man stiger upp ur sängen. Har man svårt att be när man stiger upp så kan man använda resan till jobbet i bilen till att be. Det viktiga är att du hittar det sätt och den tid som passar bäst för dig för vi är olika som människor. Jag personligen har ingen fast tid när jag ber utan jag ber när jag åker till mitt jobb som taxichaufför. När jag bodde i Stockholm och skulle åka femton till tjugo minuter till taxibilen då använde jag tiden till att be i tungor hela vägen. Jag bad inte för något speciellt utan jag talade med Gud i min ande. I 1 Kor. 14:2 säger att den som ber i tungor talar inte till människor utan till Gud hemlighetsfulla ord som ingen människa kan förstå. När och till vem talar man hemligheter? Man talar hemligheter till den man älskar mycket.
Vissa saker säger jag till min fru som ingen annan får veta. Bön är alltså först och främst att älska Gud och umgås med honom. Gud vill att vi ska vara förtroliga mot honom och bara älska honom.
Det finns mycket man kan skriva om bön, men jag vill uppmuntra dig att använd bönen som en skatt och inte som ett krav.
Gud välsigne dig!
Mats Carlsson
RSS-flöde
